Biogasbranschen har på relativt kort tid vuxit och erbjuder idag efterfrågade produkter med högt värderad samhällsnytta. Anläggningarna för anaerob biogasproduktion från organiskt material är olika i många avseenden, till exempel storlek, utformning och teknikval.
Men för de flesta är oplanerade driftsstopp, reservdelar och underhåll väldigt stora utgiftsposter. Trots olikheterna, är det absolut meningsfullt att arbeta gemensamt med att optimera processerna. Det menade Johan Yngvesson från SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, en av föredragshållarna vid seminariet.
Chans att medverka
Johan Yngvesson har lett ett projekt inom Waste Refinery där åtta olika anläggningar medverkade. Projektet visade att det fanns mycket stor potential till energibesparing och produktionsökning – för en fiktiv anläggning på 20 000 ton avfall/år upp till ett värde av sju miljoner. Nu tar Johan Yngvesson nästa steg i ett nytt projekt tillsammans med SGC och BioMil. Syftet är en ”funktionell benchmarking” mellan olika aktörer.
– Hittills har vi med oss tio anläggningar, men det finns fortfarande plats för fler. Fokus ligger på att utifrån mätdata hitta punkter i processen som kan förbättras, och därefter planera, utföra och följa upp insatser. Vi menar att anläggningarna kan få ett väldigt kraftfullt verktyg att hitta förbättringsmöjligheter genom att syna sin effektivitet och våga jämföra med andra.
Rätt grejer – och lagom underhållna
Daniel Tamm från konsultföretaget BioMil visade exempel på processens känslighet och hur viktigt det är att ställa sig frågan: Har vi rätt grejer? I en anläggning på Gotland orsakade en felkonstruktion för bortsortering av sten samt onödigt många krökar i rören ständiga driftsstopp – och därmed uteblivna intäkter. Genom ganska enkla åtgärder minskade kostnaden för underhåll med flera hundratusen kronor per år.
Experter på drift och underhåll, på seminariet i form av Marcus Bengtsson, verksam vid Mälardalens högskola och Volvo anläggningsmaskiner samt Ali Rastegari, industridoktorand på Volvo lastvagnar, underströk också vikten och värdet av en kontinuerlig underhållsprocess. Enligt Marcus Bengtsson ska arbetet vara väl anpassat och medvetet. Inte ett självändamål.
– Det är i varje enskilt fall helt nödvändigt att kartlägga vilken underhållsnivå som behövs för att sakerna ska fungera. Det krävs en ordentlig genomlysning av verksamheten och vilka mål man har. För biogasbranschen kan det exempelvis handla om att leverera en viss volym per dag. Sen får man räkna baklänges – hur många produktionsstopp kan man ta då?
Mycket handlar om att så långt möjligt ha koll på utrustningens skick. Akuta underhållsåtgärder blir betydligt mer kostsamma än de planerade, bland annat för att de kan innebära långa produktionsstopp.
LEAN – användbart i många branscher
Anna Rydberg och Henrik Olsson från JTI visade exempel på ett smart och planerat sätt att övervaka och åtgärda brister innan de orsakar katastrofer. De har följt hur verksamheter inom lantbruk och livsmedelsindustri anpassats till LEAN-metodiken. Biogasbranschen är en ung bransch, och de menar att det därför är viktigt och möjligt att skapa effektiva processer från början. Där kan LEAN vara ett bra redskap.
– LEAN handlar väldigt mycket om att tänka till före – helt enkelt genom ordning och reda och genom att minimera det man betecknar som slöseri, till exempel saker som väntan, överproduktion, onödiga rörelser och felaktiga mätetal, berättade Anna Rydberg.
Många frågor men också hopp
Seminariets avslutande diskussion löpte vidare i spåren kring driftstopp och exempel gavs på att stoppen kan orsaka upp till 10-20 procent av kostnaderna. Det märktes en viss frustration i publiken. ”Vi vill mer än gärna göra något, men hur ska vi hinna med att formulera en strategi för drift och underhåll när vi ständigt är upptagna med att lösa akuta problem?”
”Man måste börja med ’lågt hängande frukter’, till exempel att identifiera de tio vanligaste orsakerna.”
Enighet råder om att det är långt kvar till effektiv produktion samt att det finns en risk för suboptimering – att bara lösa problemen i delarna och missa helheten. ”Nyckeln ligger i att gå via ledning och mål: vad vill vi? Vad ska vi leverera? Vilket resultat ska vi uppnå, i vilken effektivitetsgrad?”
Förslag på ett led i arbetet var att anläggningarna först av allt bör fråga sig: vilken är egentligen vår primära uppgift? Är det att producera biogas? Biogödsel? Eller att ta hand om det insamlade matavfallet? ”Många kan behöva det tydliggörandet.”
Sammantaget förefaller framtiden för den relativt unga biogasbranschen ljus men något spretig. Det är inget tvivel om att engagemang och efterfrågan finns – nu gäller det att hitta former för att utvecklas på ett stabilt sätt.